Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbannelse, hvilken jag uttalade öfver ditt hufvud, dâ du
började ditt verk! Bort! Jag vill icke se dig för mina
ögon ... O, culpa mea!»
»Dj—n skall gå och icke jag», dundrade Nils Dackej’
som var stundom röd och stundom hvit i sitt ansigte. »Väl
skall jag gå, men först skall du viga mig vid Christina
Slätte. Sedan må du ömka och förbanna mig, huru mycket
du än behagar.»
»Aldrig viger jag dig vid den ädla jungfrun», förkla-
rade priorn.
»Lugnen eder, fader prior...» försökte pater Göran
att säga, men priorn afbröt honom med en majestätiskt be-
fallande åtbörd och med dessa ord:
»Du tiger, Göran! Vet du väl, till hvem du talar?
Om du fortfar att göra gemensam sak med den der djef-
vulstjenaren, så kommer bannlysningen att drabba ditt huf-
vud. För honom nu bort! Lyd, slaf!»
Pater Göran nedböjde sitt hufvud och vågade icke
mera öppna sin mun under detta samtal.
Skymningen föll på. En stund rådde den aldra dju-
paste tystnad i den lilla cellen. Priorn hade lagt sig ned
på sin bädd och tagit sitt radband i hand och läste sina
böner, liksom om han alldeles icke märkte, att han icke
var ensam. Pater Göran stod stum och orörlig vid fönstret
och såg på, huru kyrkotjeuarne tände vaxljusen till messan
derborta i kapellet, så att det ena af den heliga byggna-
dens fönster efter det andra upplystes. Men Nils Dacke
satt på sin bänk och hvälfde ursinniga planer i sitt hufvud.
Hvad bekymrade han sig o»n, huruvida priorn välsignade
eller ’ förbannade hans upprorsverk? Det var honom full-
komligt likgiltigt, ty han svor i sitt sinne, att om icke Gud
ville hjelpa honom att blifva kung, så skulle djefvulen göra
det, och honom gjorde det alldeles ingenting hvem det månde
vara, som var honom behjelplig att stiga upp på konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
