- Project Runeberg -  Nils Dacke /
395

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

395
»Tyst! ... De kunde höra dig och då vore allt för-
loradt.»
En minut förflöt under andlös väntan. Munkarne voro
redan alldeles invid Haus och Karin.
»Nu!» ropade Hans och störtade upp.
Inom ett ögonblick hade han öfvermannat den ene
munken och låg med sitt väldiga knä på den häpne kloster-
brodrens bröst.
Karin var icke sen att följa sin älskare på hans äfven-
tyr. Som en pil flög hon upp ur busken, grep den af lång-
varig arbetslöshet försvagade munken kring lifvet, upplyf-
tade honom och lade honom varsamt ned vid foten af en
hundraårig enbuske.
»Misericordia! » suckade den häpne klosterbrodren.
»Quousque tandem...?» började den andre med hög
stämma, men Hans skyndade sig att tillstoppa hans mun,
så att han måste tiga.
»Nu är det icke messotider,» skämtade Hans på det
lugna och godmodiga sätt, som han alltid plägade iakttaga
mot fiender, när han hade besegrat dem eller var på för-
hand förvissad om seger. »\ aren tyste som grafven, herrar
munkar! Edra Iif hänga på ett hår och ett enda skii ellex
rop kan komma håret att brista. Jaha ... jo, jo . .. så
är det.»
Ur sina fickor framletade nu Hans några starka band-
stumpar, med livilka han behändigt fjettrade de båda klo-
sterbröderne. Derefter gjorde han ett par präktiga kaflai,
som han stack in mellan deras käkar, men emedan han var
af ett mycket menskligt sinnelag och ingalunda hade för
afsigt att på aldra minsta sätt skada munkarne, lagade han
så, att kaflarne visserligen hindrade dem från att vare sig
messa eller tala, men deremot alldeles icke besvärade eller
skadade dem mera än som var nödigt.
»Liggen nu stilla! . ..» yttrade han godmodigt, »Lig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free