Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
något förhållande skulle släppa honom lös, förr än Jou Puc-
kel sjelf kom att befria honom eller föra honom till afrätt-
ningsplatsen. Förlägne sâgo de den ene på den andre och
i detta ögonblick hördes klosterklockans ljud. Messotid
var inne.
»Men vi veta icke...» försökte en af stigmannen att
invända.
Plans afbröt honom midt i talet.
»Du .. . vet.. . icke ... du!... Hvad vet du då egent-
ligen, slaf? Ur vägen med din klinga, så sant lifvet är dig
kärt! Menar du, att pater Göran eller hans nåde Dacke
skola kunna förlåta dig en så oerhörd uppstudsighet? Ur
vägen, karlar! Prix vobascuvi!»
»Pax vobiscum!» var det enda munklatin, som hade
i någon mon fastnat i trädgårdsdrängens minne, och derför
använde han det nu i alla möjliga former och i alla tänk-
bara ändamål. Det senaste »prix vobascum!» skulle egent-
ligen injaga förfäran hos åhörarne och — i sanning, det
blef icke utan verkan.
Till hälften öfvertygade genom Plans Trädgårdsdrängs
tvärsäkra uppträdande, men ännu en smula tveksame, drogo
de sig tillbaka och läto Arvid passera.
»I fån ansvara, vördige fader...» sade den ene.
»Jag ansvarar både för mig och er,» sade Hans hög-
draget. »Marsch nu till kapellet, herr fånge! Der får du
möta hans höga nåde Nils Dacke.»
»Jag lyder ...,» suckade Arvid med väl spelad under-
gifvenhet.
De försvunno för stigmännens blickar i det allt tätare
mörkret,- i samma ögonblick då klosterklockan tystnade.
Men stigmännen stodo qvar på samma plats en stund.
» Det var dumt...» utlät sig den ene.
»Jo, nu är han borta! Nu kan icke f—n sjelf fånga
honom,» yttrade en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
