Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Beskattning i förhållande till skatteförmågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESKATTNING I FÖRHÅLLANDE TILL SKATTEFÖRMÅGAN. 21
5. Beskattning i förhållande till skatte-
förmågan.
En uttömmande diskussion af grunderna för en
rättvis beskattning skulle här föra oss för långt. I själfva
verket kan detta problem aldrig helt och hållet skiljas
från spörsmålet om rättvisan eller orättvisan af själfva den
rådande egendomsfördelningen och lika litet kan det göras
oberoende af frågan om användningen af de olika slagen
af stats- och kommunalutgifter. För ögonblicket vilja vi
emellertid bortse från båda dessa synpunkter i det vi
betrakta hela den offentliga verksamheten såsom ett för alla
utan åtskilnad gemensamt intresse och anskaffandet af
medel till dess bestridande såsom en för alla gemensam
plikt eller börda, till hvars bärande enhvar må bidraga
efter måttet af sina ekonomiska krafter, sin skatteförmåga.
Kan man väl påstå, att denna förmåga utan vidare, och
således jämväl för de lägre inkomstbeloppen står i direkt
förhållande till inkomstens storlek? Ett ögonblicks
eftertanke är nog att visa orimligheten häraf.
Den, hvars inkomst eller arbetsförtjänst nätt och jämt
räcker till att förskaffa honom lifvets oundgängligaste
nödtorft, har uppenbarligen ingen skattoförmåga alls. Att i
skatteväg beröfva honom någon del af denna inkomst, blir
detsamma som att hänvisa honom till fattigvården för att
utfylla bristen, så att samhället följaktligen finge gifva
med ena handen, hvad det tagit med den andra. För
den, hvars inkomst något litet öfverstiger detta absoluta
lefnadsminimum, blir således det öfverskjutande beloppet,
den stundom s. k. fria inkomsten, hela den källa, ur
hvilken skatten kan hämtas, och det kan då med skäl
sättas i fråga, om icke just detta öfverskjutande belopp
också utgör rätta måttet på skatteförmågan; med andra ord,
om icke, under äljes lika omständigheter, dot samfälda
skattebeloppet bordo utgöra oen lika del af hvars och ens inkomst
sedan det absoluta lefnadsminimet fråndragits (den stundom
s. k. Benthamska skatteprogressionen).
Mätes skattefördelningen efter denna måttstock, så
måste det medgifvas, att de mindre och medelstora in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
