Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elins ansigte kunde egentligen icke kallas vac-
kert. Åtskilligt deri kunde visserligen hafva anstått en
skönhet. Hyn var mjellhvit och tycktes len som
sammet, det mörkbruna häret nedföll bak i nacken
under den gula sammetshufvan i rika, glänsande flätor,
och — i synnerhet då hon talade vid någon — hade
hennes klara, blå ögon ett tilltalande uttryck af på
en gång klokhet och hjertegodhet. Men kring hen-
nes något för stora mun låg ett drag af sträfhet,
hvilket, jemte den stora näsan, gaf ät hennes ansigte
något karlavulet och sjelfrådigt, som störde det har-
moniska i totalintrycket.
Långt ifrån att verka frånstötande, var det likväl
kanske just detta drag, i förening med hennes smärta,
högresta växt och friska, hurtiga väsende, som förnäm-
ligast ädrog sig de unge männens uppmärksamhet, Då
hon om söndagsqvällarne under sommaren kom ned i
sin helgdagsdrägt till någon af brotrapporna, för att åse
fisket eller huru de kungliga jakterna, med sina skalmej-
blåsare och lutinister om bord, rodde åter och fram på
vattnet, kunde också en hvar förse sig på henne. Bäst
det var sprang då skalken fram i hennes ögonvrå och
hennes friska läppar logo så innerligt hjertegodt, att det
sträfva uttrycket kring munnen mäste alldeles ge sig på
flykten. Också var det mer än en högboren junker
som vid sådana tillfällen varit nära att falla af hästen,
då han lutat sig ned för djupt för att uppfånga en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
