Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott skämma bort saken för doktor Benediktus. Jag
kan gå med den i stället.»
Hon tog den färdiga perlkragen ur stickbågen
och glättade ut den med händerna.
Men nu var det Torkel, som med ifver och värme
blandade sig i talet. Han hade genast blifvit illa till
mods, då han hört att Elin sjelf skulle gå till prokura-
torn med sitt arbete. Ingen bland hofmännen, visste
han, kikade så nyfiket in i frustugan på slottet,
om dörren någon morgon händelsevis var lemnad
öppen då han gick förbi, som herr Göran. Och
de fattiga qvinnor, som sälde nötter och äpplen i
fruktstolarne ner på Stortorget, voro alldeles olyck-
liga för honom, då han kom der förbi någon qväll
sedan han varit på dryckeslag i närheten.
Elin skrattade endast åt sin fästmans långa före-
ställningar. Hon hade sett sådana höge herrar förr i
ögonen, tyckte hon, och skulle nog förstå att sköta sitt.
Mäster Jakob var också af hennes mening. Han
hade länge sedan ångrat sitt öfvermod och såg nu
mera helst han sluppe att tagas på orden. För öfrigt
visste han af gammal erfarenhet, att det var myc:
ket bättre, om Elin finge bära upp betalningen för
deras arbete, än om han sjelf gjorde det, ty då hon
ofta fick öfverbetaldt derför, fick han mången gång
endast nöja sig med käpprapp och härda ord. Om
också de förnäme herrarne togo sig en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
