Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myckna vätan, som gjorde gångarne djupa och leriga,
och på grenarne hade skaror af småfoglar flockat sig, ty
nere på marken lyste det gult af idel stora hafrekorn.
Nu flög en modig liten sparf dit ned, för att
pröfva om kornen voro äkta. Andra hoppade under
tiden från gren till gren, vridande misstänksamt på
sina små näbb och qvittrande sina iakttagelser.
Så togo ändtligen några flere mod till sig och
följde den djerfve på hans spejning. Nu kom täf-
lingen i full gång. Ingen ville längre vara den siste:
Från alla håll kommo hungriga flockar och det blef
ett flaxande och ett qvittrande om de gula kornen,
denna ofantliga rikedom, som så oförmodadt fallit
ned i deras väg, att det aldrig tycktes taga slut.
Men plötsligt prasslade det till bakom häcken,
uppe vid trappan till den gråa stenbyggningen. En
hand smög sig fram under det torra riset för att
komma åt snöret, som ledde bort till gillret. Nu
skulle den rycka till. Då for den stora porten åt
gränden upp på vid gafvel och skrälde mot planket
samt skrämde de små foglarne, hvilka i susande svär-
mar flögo upp på de närliggande hustaken.
»Må hin taga så’nt oty!» svor mäster Simon till
i det han stack upp sitt raggiga hufvud öfver häc-
ken och kliade sig skamflat bakom örat. Derpå såg
han förstulet åt sidan och undrade om hans nåde
sett hans missöde. Då skulle en stackare just räka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
