Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade han ut ur rummet på sina krokiga ben med
sin röda skriftygsväska under armen.
När han stängt dörren efter sig, satte sig pro-
kuratorn åter i sin högkarmade länstol och försjönk
i tankar. Hans blickar följde mekaniskt de breda
ekplankorna i golfvet, på hvilka solen, som för ett
ögonblick sken in, aftecknade de små fönsterglug-
garne i långsträckta, fyrkantiga figurer, Derpå föll
blicken på handen, som värdslöst sjunkit ned på
knäet. Häårig och rödfnasig låg hon der och tryckte
på den gråa silkesväfnaden. Så kall och ful hon
var med sina härda, knotiga fingrar! Hur kunde
hon väl åtrå att få smeka denna mjuka, sammets-
lena, mjellhvita hy, som ögat mindes med så myc-
ken sinlig lusta? Han kunde i sanning skratta åt
denna dårskap. Han, den hårde och känslolöse, som
icke sades akta kön eller ålder, stånd eller yrke, då
det gälde att bringa sina planer till utförande, som
endast i guldets tjuskraft fann någon berusning för
sin själ, han skulle vara förälskad som en liten skol-
djekne? — I sanning en underlig, en sällsam nyck.
Hvad hade han då funnit i detta bleka flickansigte,
som han just såg framför sig, med dess ram af bruna
hårflätor? Visserligen hade han alltid tyckt om en
smärt, vek midja och röda, ungdomsfriska läppar.
I Kalmar vid hertigens hof hade detta tycke spelat
honom månget godt spratt. Men nu på gamla da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
