Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han gick in i borgarhusen och famntog qvin-
norna, då han kom ned från de muntra dryckesla-
gen på slottet. Men skulle hon vara lika öfverseende
i detta fall? Skulle hon icke väsnas och uppreta
presterna — detta svarta följe — om han toge sig
en rigtig frilla? ... Än sedan!... Han hade magt
att göra och låta hvad honom täcktes. Lagen var
icke till för store män. Det var deras rätt att taga
den tribut dem lyste af nöjen, vin och kärlek. Han
kunde för öfrigt vara lika god som sin herre, hvil-
ken hade hela dussinet fullt, utom denna unga »fru
Karin», som tycktes så enfaldig, att hon trodde sig
kunna vinna konungens kärlek för sig allena. — Den
skulle dock icke räcka synnerligen länge, det skulle
hon nog få erfara.
Men skulle Elin lyssna till hans löften? — Hon
var stolt och egensinnig, hade Rasmus sagt. ... Dock,
alla qvinnor äro fåfänga — och ville hon icke, skulle
han ha magt att tvinga henne,.,. Pest och död!
Han ville just se den i ansigtet, som skulle kunna
hindra honom att få sin vilja fram i slikt. —
Medan han sålunda lät sina tankar irra omkring
utån styrsel, öppnades dörren åt förstugan och Elin
steg in, försigtigt och trefvande åt dörrposten.
»Nådig herre!» sade hon, då prokuratorn spratt
upp vid ljudet af dörren som stängdes och reste sig
så att han kunde se öfver bordet. »Far sände mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
