Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ers nådes praktiker och fula konster, som satte
upp sinnet på kungen och gjorde honom vild och
och galen ibland. — Sedan hade doktorn bedt fru
Karin lägga ett godt ord hos kungen att icke Torkel
Skrifvare skulle sändas bort ur skrifvarstugan, som
ers nåde befalt, och förpassas till Sala grufva. Och
derpå hade de tvärt följts åt till kungens sofgemak.»
»Jaså! Det var då han som bedt för den val-
pen. Måtte hin rida honom!»
»Ja, är det inte litet skamligt af doktor Bene-
diktus att smida sådana ränker mot ers nåde? ...
ers nåde som var den som från allra första stund
hjelpte honom fram i verlden.»
»Han botade min kära fru moder. ... Man kan
dock, för hin håke i våld, icke se på fölet hvad sto
det blir.»
»Undrar just om han kan vara så skicklig i
svartkonst?»
Men nu hade Rasmus fått tala mer vid sin höge
herre än på mången god dag.
»Ts! Rasmus!» hväste denne till som åt en hund.
»Var det icke någon som gick der borta?
»Endast Påfvel, tror jag.»
»Då äro vi färdiga, kanske?»
Rasmus smög sig det fortaste han kunde fram
till perlstickarens hus och lutade ansigtet mellan båda
händerna intill fönsterluckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
