Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der inne var det alldeles kolmörkt. Prokura-
torn, som icke ville nyttja facklor, för att icke ådraga
sig grannarnes uppmärksamhet, måste trefva med
händerna utefter stockarne i väggen, för att komma till
mäster Jakobs dörr, som Rasmus sagt honom skulle
vara den första dörren på höger hand. Men just
som han stod i begrepp att trycka på dörrklinkan,
hörde han en bekant röst innanför. Han bedrog sig
icke. Det var ju Benediktus Olai stämma, denne
hans farligaste afundsmans, som ständigt lade onda
råd om honom med Karin Månsdotter, och satte
upp kungens sinne. Hvad hade den gynnaren der
inne att göra? — Hade Rasmus måhända bedra-
git honom och lockat honom i fällan? — Pest och
död! Då ville han icke vara i dennes kläder. Han
tänkte först hvissla på vakten och taga dem, rubb
och stubb, allesamman. Men så kom han att fundera
litet närmare på saken, Det vore bäst om doktorn
icke finge se honom. Denne kunde eljes sqvallra
om det och kungen — alltid misstänksam — skulle
måhända förundra sig öfver att prokuratorn vore
nere i staden, då han nyss fått besked genom sitt
bud att denne var längt ute på norra malmen, för
att fängsla några af Sturens folk.
Han beslöt derför att taga leken något lug-
nare och gömma sig inne i portgången, till dess
doktorn aflägsnat sig. I denna afsigt fortsatte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
