Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom föga. Ingen kunde neka till att han icke på det
hela taget var en god menniska, fast än han sysslade
så mycket med hemliga ting. Han var hjelpsam mot
de fattige och barmhertig mot de olycklige. Det var
hans käraste nöje, visste man, att vandra omkring
bländ de låga jordkojorna ute på malmarne, för att
dela med sig åt deras sjuke invånare af de helande
salfvor och örter, som han bar i sin gula skinnpåse.
En afton, då han var stadd på återväg från en
sådan vandring och gick förbi Jakob Perlstickares
gård, hade han hört ett fasligt skrik och väsen der
inifrån och sett förskrämda anleten titta ut här och
der i portarne. Af en qvinna, som han tillsport om
orsaken till denna uppståndelse, hade han fått till
svar, att mäster Jakobs unga hustru låg der inne i
den svåraste barnsnöd, att hon anfäktades grufligen
af de onda andarne och skulle helt visst snart af dem
kallas hädan. — Han hade genast rusat in i stugan,
men tyvärr kommit för sent att hjelpa. Den sjuka
var redan döende, efter att hafva födt ett präktigt
flickebarn till verlden. Rörd af de kringstäendes jem-
mer, hade doktor Benediktus då lofvat att blifva gud-
fader till barnet, hvilket sedermera i dopet erhöll
namnet Elin efter hans moder.
Han hade sedermera redligen fylt sitt löfte. —
Det var på denna tid, som mäster Jakob började, säå-
som i det föregående är nämdt, att slå dank och till:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
