Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, lyft henne upp i sitt knä och jollrat med henne
samt gifvit henne små, röda kakor att äta, som varit
söta som honing. Och under tiden hade en af grann-
qvinnorna fått tända upp den allra vackraste eldbrasa
i spiseln. Hon mindes huru hjertligt doktorn skrattat
åt hennes glädje öfver de små kakorna och sagt åt
hennes far, som hela tiden stått och sett trumpen ut,
då hon ville gömma några kakor till nästa dag, för
att skänka dem åt Jost Tenngjutares lilla flicka, som
bodde midt öfver i gränden: »Ja, titta I på henne,
far; hon är väl så klok som gammalt folk!» — Sedan
den dagen hade doktorn ständigt lefvat i hennes barns-
liga drömmar som en osynlig, allestädes närvarande
välgörare, hvilken alltid var till reds, då det gälde att
straffa dem, som gjorde henne illa, och trösta henne
med vackra leksaker och röda kakor, då hon var ledsen.
Han var sig alldeles lik, nu som då, tyckte hon,
der han stod i eldskenet framför spiseln, Sådan han
stod der hade hon-sett honom så länge hon mindes
tillbaka. Samma långa, pelsbrämade rock, samma
svarta snipmössa, samma lugna, lidelsefria anlete med
sina många rynkor och sitt stripiga, hvitgråa hak-
skägg. — Han var dock på långt när icke så gam-
mal, som han såg ut. Det var endast de trägna
studierna samt nöd och försakelser i ungdomen, som
tidigt fårat hans panna, kommit håret att gråna i
förtid och gjort gången lutande. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
