Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin flög upp som en pil från bänken och grep
mäster Jakobs långa spjut, som hängde på väggen.
»Du må inte hålla mig för en mes heller, gudfar!»
»Kära barn! Hvad tror du det skulle tjena till
om du mötte hårdt mot hårdt? — Kommer han, hvil-
ket jag ännu inte vill tro, icke kommer han utan följe,
och offrar han då en och annan rote knektar, skall
det bry honom föga blott han vinner ändamålet med
sitt besök och får dig i sitt våld. — Nej! kära Elin,
då tänker jag det är vida bättre om du ville fara till
min gamla syster ner i Vadstena. Jag skall tidigt i
morgon bittida sända henne en sedel derom. Hos
henne kan du sedan bo i lugn tills stormen gått öfver
och för öfrigt huru länge du vill. — Faller arfvet
ut under tiden, kan Torkel köpa sig en gård der i
trakten.»
Han klappade henne vänligt på axeln, i det han
tillade:
»Och sedan kommer gamle Benediktus dit ned
och helsar på sina barn, och då skola vi glädjas och
göra oss lustiga, vill jag lofva.» —
Benediktus dröjde qvar ännu en stund. Han ville
nämligen invänta Torkel, för att också denne skulle
få säga honom sin tanke om saken. Men det blef
mörkt ute i gränden, utan att den unge skrifvaren lät
höra af sig, och slutligen måste doktorn tänka på
hemfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
