Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var icke litet lyckligt för mäster Simon
och hans vän perlstickaren. När de först hört bullret
och ropen ute i förstugan hade de — yrvakne som
de voro och tunge i hufvudet efter det myckna ölet,
som de druckit — nästan förlorat förståndet. Först
hade räfjägaren fallit på knä och läst upp alla böner
han mindes, böner om en salig ändalykt, för döds-
nöd, när man skall utstå timliga straff för svåra miss-
gerningar, ja, till slut äfven deras böner, som skola
brännas å bål. Derpå hade perlstickaren tagit vid
och sjungit några likpsalmer, som han kunde. Men
slutligen, då icke heller detta hjelpte, utan bullret och
ropen allt jemt fortforo, hade båda två, i yttersta för-
skräckelse, skyndat in i sofstugan och krupit under
sängen, allt af rädsla för de gastar, som de i
sin enfald trodde sig hafva fångat i den gamla räf
saxen. —
Medan knektarne samlade sig utanför i gränden,
gick Benediktus fram till Göran Persson.
»Att min värde herr bror är ute så sent?» frå-
gade han i tillgjordt nedlåtande och ödmjuk ton. »Hvad
kan väl anledningen vara, om man törs vara så Nnäs-
vis att fråga?»
En vred blick var det endå svar, hvarmed han
bevärdigades.
»Förmodligen kan man antaga i rikets värf, så-
som Hans Maj:t nyss der uppe på slottet förtrodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
