Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På vindbron stod en af konungens skrifvare och
lutade sig öfver räcket.
»Guds fred, herr junker», helsade hon, då han
såg upp, och gjorde en djup nigning. »Vet kanske
junkern, om Torkel läredräng är på skrifvarstugan
i dag?»
»Hvem är Torkel, min vackra unge?» frågade
han och fick klappa henne under hakan, utan att
hon tänkte derpä.
»Zacharias embetsskrifvares läredräng, nådig
herre!»
»Zacharias embetsskrifvares läredräng?» uppre-
pade han, liksom för att draga sig något till minnes.
Men derpå ruskade han på hufvudet och ville klappa
henne på nytt, hvilket hon dock undvek.
Hade det händt Torkel något? tänkte hon, i det
hon skyndade vidare, eller hvarför hade junkern sett
så fundersam ut? Ännu ville hon dock hålla modet
uppe, fast gråten satt ända upp i halsgropen och rig-
tigt ville qväfva henne. —
Det är ofta fallet att ens bästa vänner äro borta,
då man söker dem för att få ett tröstens ord för
sina bekymmer. När Elin sprungit upp för den
branta torntrappan och klappade på doktorns dörr,
kom ingen och öppnade. Förmodligen var han nere
hos konungen, tänkte hon, ty hon visste att han ofta
brukade tillbringa sina förmiddagar der nere, syss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
