Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare än en räf, otäligare än en stensqvätta och behag-
sjukare äns — Herkules kromade sig — »en narr!.,,
Se på bara huru han rynkar sina buskiga ögonbryn
och drar ut knäfvelbårarne. ... Sitta de i vägen, kan-
ske? — När han talar, sväljer han hälften af det han
vill säga och blir ursinnig, om en stackare som jag
icke förstår den andra hälften.»
»Men praktfull klädning har han.»
»Kunde förr uppsäga tro och lofven än gå hit upp
med urblekt tröja. . .. Nu får han tag i den store Bengt
Gylta. . . riksråd, förstås . . . ja, lika gerna kunde någon
af mina bjellror vara ett riksråd, för de sjunga ut när
man slår på dem, men herr Bengt skulle vara stum
som en fisk, om ock pappa Erik ville rent ta huden af
honom.» —
Herkules fortfor sålunda att pladdra med Elin,
beskrifvande: på sitt lustiga, om än något partiska,
sätt den ena efter den andra af hofvets gäster. Alla
kände han och om alla förstod han att berätta något
egendomligt drag, som fäste sig i minnet. Men slut-
ligen vardt stojet så starkt, att han icke kunde göra
sig hörd, utan att skrika och måste derför tystna. Ko-
nungen hade nämligen tagit på sig en lång »ryssekjor-
te!» och börjat agera som en tok, hvilket de andra
funno så öfvermåttan lustigt, att de skrattade och
skreko så att taket kunnat lyfta sig. Aldrig har
glädjen varit större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
