Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref» — här pöste han upp kinderna — »puh!...
skola ock vitna derom att sådant i all tid varit vär
afsigt!»
»Nog nu härom!» afbröt honom konungen en
smula häftigt, i det han blinkade till med ögonloc-
ken. ... »Vi hafva ej bref af nöden, om sinnelaget
ligger på tungan. — Se här vår hand! ... I dessa
ärlige mäns närvaro tillsäger jag er, gref Svante,
ännu en gång vänskap och huldhet, Minns att det
skall’ blifva eder ärligen, troligen och väl hållet,
frände.»
Ett glädjesorl följde på dessa ord och bröt den
djupa tystnad, som under hela tiden rådt i salen.
Ändtligen, sade man med förnöjda miner, var den
försoning nära mellan konungen och de mägtiga släg-
terna i landet, hvilken så länge utgjort föremål för
hans vänners önskningar och sträfvanden. Det kunde
icke gerna vara någon annans verk än fru Karins,
hviskades från mun till mun. Hennes lof var snart
på allas läppar, medan man trängdes omkring henne
för att visa henne sin hyllning.
Emellertid hade Herkules nästan kommit af sig
af idel förvåning öfver det som händt och molteg
en lång stund,
»Pappa Erik måtte ha tagit sig ett rigtigt rus
i dag», utbrast han slutligen, ruskande på sitt oform-
ligt stora hufvud. ... »Nej, se nul Gud förläte mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
