Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes hastiga och onda sinnelag. Hustru Anna hade
nyss klagat på henne, sade hon, och skedde det ännu
en gång att Elin så förgick sig mot Herr Görans hus-
fru, skulle hon få fara sin kos.
Elin hörde saktmodigt på tills fru Karin slutat.
Men nu kunde hon icke längre återhålla sin sinnes-
rörelse. Kastande sig ned för hennes fötter och
fattande hennes klädningsfäll, som hon kysste gäng
på gång, utbrast hon med tårar i ögonen:
»Ack, nådiga fru, hjelp mig för Guds och Jesu
skull. De säga att slottsfogden är min fästman och
det kan jag icke tåla för lifvet. ..: Så narras och
gäckas de med mig hela dagen, fast jag aldrig sagt
dem ett ord för när eller gilvit dem minsta anled-
ning.»
»Ture Jönsson är en from man och bör blifva
dig en god herre. Man har sagt mig att han håller
dig af hjertat kär.»
»Kan hända, nådiga fru; men den som är allt
för from mot andra, brukar ofta vara värst emot
den han rår om. Hans kärlek synes mig för öfrigt
vara skäligen torr och ringa nog.»
»Man säger ock att du gifvit honom på hand?»,
återtog Karin Mänsdotter, sökande alltjemt gifva sina
ungdomliga drag ett så allvarligt och strängt utseende
som möjligt. »I så fall har du endast din egen osta-
dighet att skylla på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
