Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men, kära flicka!» hade han slutat, »det blir
ju rätt ändå hvad jag alltid sagt dig. — Du bör se
dig om efter en bra karl, som kan beskydda dig mot
dylika fula streck.» —
Elin grubblade länge och väl öfver dessa ord,
der hon låg vid Dortis sida, för första gången på
länge utan att hafva tårar i ögonen. — Och medan
hon stirrade på månskenet, som silade sig in genom
de små rutorna i fönstret och lyste upp den mörka
spiseln, stod plötsligt för hennes blickar bilden af
den unge väpnaren, Hon såg hur han med stolt
hållning gick öfver det hvita golfvet nere i slotts-
salen. Hvilken spänstig gång, hvilka breda skuld-
ror! — Han skulle nog förstå att hålla fältet fritt
kring henne, tänkte hon. Och så mindes hon sin
dröm, hur han burit henne på sina starka armar öfver
månlysta bergtoppar och dunhvita moln. — Det kom
en vek, underbar stämning öfver hennes själ, och
plötsligt slog hon armarne kring Dortis hals och kysste
henne gång på gång, i det hon hviskade:
»Ack, Dortil Om du visste hur lycklig jag är
i qväll!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
