Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är en af dessa qvinnor, som stryka omkring på
torgen nattetid med gula hättor? ... Med dem kan
I antaga sådana seder.»
Han stannade tvärt och betraktade henne en
lång stund, Hans blick var till en början något osäker,
men ju mera han såg, dess vekare blef uttrycket i
hans blå, vackra ögon, och det lade sig som ett ve-
modigt drag kring munnen, då han utbrast med af
rörelse skälfvande stämma:
»Nej, gå ej ifrån mig, jungfru Elin! I kan icke
tro... hur många fjät jag gått för er skull!»
Då hon icke svarade, spred sig en däfven glans
för hans blickar och rösten vardt liksom beslöjad:
»Kära, hjertans kära Elin!» återtog han, »Ej
är jag fin till skick och later; men döm ej af mitt
yttre. Säg blott att I viljen älska mig och I skolen
kunna linda mig som ett skoband kring ert lill-
finger.»
Elin var för stolt för att svara på sådant löst
tal. Hon kände sig ännu förolämpad af det något
råa sätt, på hvilket han börjat sitt frieri, och svarade
derför i kylig ton, att han gjorde bäst uti att lemna
henne i fred och i stället fråga någon af de adliga
jungfrurna i staden, om icke hon ville blifva hans vif;
de voro mera hans likar. — Men deras sköldemärken,
bedyrade han, voro litet värda, mot hennes blåa, tro-
fasta ögon. Och dervid raglade han till och stapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
