Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då märkte hon att hans värja ännu låg qvar i
sanden.
»I glömmer värjan, junker», sade hon och sprang
till baka samt tog upp den och stack den i hans
skida.
Derpå drog hon honom med sig till baka in i
trädgården och sedermera på omvägar, härs och tvärs,
till vattenporten som förde till lilla borggården samt
derifrån upp i slottet till sin kammare. Här skulle
han i lugn, tyckte hon, få öfvertänka saken.
Men hon hade icke väl kommit öfver tröskeln, då
hon märkte att han var sårad. — Herre Gud! det hade
hon då icke märkt förut. — Hon ryckte af honom
skinntröjan och drog honom ned på en bänk samt
föll på knä för att genast undersöka såret. Blod flöt
temligen ymnigt ur det samma, men det syntes vara
på det hela taget ganska obetydligt. Rasmus hade
i hastigheten sigtat något för mycket på sidan, må
hända också darrat på handen, eljest hade det lätt
kunnat gälla lifvet.
Att plåstra på sår var en konst, i hvilken Elin
liksom alla den tidens qvinnor var väl förfaren. Sedan
hon hjelpt honom att tvätta det samma, tillagade hon
med flinka händer ett passande förband. Det är
dock icke utan fara att sköta en dylik skråma, äfven
om den synes ringa och obetydlig, allra helst om
egaren, såsom här var fallet, oupphörligt passar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
