Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock skedde något tankspridt, i det att de tomma
burkarne äfven fingo med af innehållet i kannan, så
att vattnet rann ut på golfvet.
Dorti sprang fram, storskrattande. Elin var all-
deles vimmelkantig, som gjorde så tokigt, skrek hon.
Hon var fullproppad med historier om det stora slags-
mål, som nyss egt rum i Bollhusträdgården, och be-
stormade Elin med oupphörliga frågor, om hon vågat
se derpå, om det börjat, medan hon var i samtal med
junker Sven, samt slutligen och icke minst enträget
om hon icke hade någon aning, hvart junkern tagit
vägen. Prokuratorn och riksprofossen Peder Gadd
hade varit ute och slagit efter honom på alla torg,
men utan att finna minsta spår. Den förstnämde
hade svurit vid sin salighet, att han icke ville lefva
en dag längre, om icke herr Sven finge dingla i galgen
för sitt gemena dåd.
Elin svarade mycket snäft på hennes frågor; ty
hon hade icke glömt att Dorti lemnat henne i sticket
nere i trädgården, Dorti borde för öfrigt veta det bäst
sjelf, tyckte hon, som fätt språka så länge med slotts-
fogden. Hvart junkern tagit vägen, var väl icke heller
så svårt att gissa, då han hörde till gref Svantes
hoffolk, och denne sjelf hade domsrätt öfver sina
tjenare.
Det var en förfärlig natt för Elin den som följde.
För minsta knäpp spratt hon högt upp. Ändtligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
