Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus. Stanna här uppe, skall jag i stället göra din
syssla.»
»Hvad menar du?... Hvilken junker?» — ut-
ropade Elin och for häftigt upp ur sängen.
Dorti smålog åt hennes förskräckelse. En hvar
kunde ju begripa, svarade hon med en något all-
varligare min, att Elin icke kunde veta hvart junker
Sven lupit sin kos. Men då man ofta skylt henne
för honom, hade Dorti sagt det som ett skämt, för
att krya upp henne, då hon sett så mägta ledsen
och förtviflad ut.
När Elin sålunda hörde att Dortis tillbud endast
varit förestafvadt af välmening, slog hon armarne
kring hennes hals och kysste henne gäng på gång,
tackande helt rörd derför, hvarefter denna hoppade
med ett gladt skratt ut genom dörren. — Det fans
nog ett och annat guldkorn på botten af den sladdrans
hjerta, tänkte Elin för sig sjelf, i det hon såg efter
henne.
En stund senare hade Elin städat kammaren och
var sysselsatt med att sjuda vax i en stor gryta
ät hofmästarinnan, som skulle hafva det till sin nya
väf. Hon grubblade allt jemt i sin hjerna, hur hon
skulle lyckas att föra junker Sven i säkerhet, Då
klef slottsfogden, pustande och krumbugtande, in öfver
tröskeln. Hon hade icke sett honom på mången god
dag och nästan gjort sig förtrogen med den tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
