Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kansleren sade honom derefter, bakom herr Stens
rygg, att gref Svante borde väl betänka att de voro
i kungens borg och att man der icke mötte med
svärd en och hvar som skrek på slagsmål och »perle-
mente.»
Det var mycket och gammalt agg som jäste i
grefve Svantes bröst, och det kräfdes i sanning all
hans förmåga af sjelfbeherskning att icke låta det
komma till utbrott. Han gaf emellertid vika för sina
vänners räd och satt en stund stilla och blåste med
kinderna, seende rätt framför sig. Men så hade herr
Göran den fräckheten att i förtrolig ton dricka honom
till och bedja honom icke vara så het, och då vardt
det honom icke möjligt att visa mera saktmod, Lik-
som stungen i ryggen af ett spjut, for han upp och
slet sig ur Sten Erikssons famntag, som sökte hålla
honom qvar, samt skrek med full hals, stödjande sig
med båda händerna på bordet:
»Er broder och I, Göran, löpa för kungen med
allt det sqvaller som kan förarga. — Det är, förstås,
för att göra er nödvändiga, ...Men, ta mig fanen,
om I ej bör tänka på räkenskapsdagen .. . hör I det,
Göran! ... på räkenskapsdagen!»
»Låt I mans en hvar sopa rent för egen dörr,
gref Svante!» — svarade prokuratorn torrt, i det han
satte ned sitt glas så att vinet stänkte omkring. —
»I har sjelf tillräckligt både för qvast och grepe!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
