Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
Doktor Benediktus reste sig långsamt ur län-
stolen, lade den tunga folianten, i hvilken
han studerade, ifrån sig på bordet och gick bort till
fönstret, som han slog upp på vid gafvel.
Der ute rådde vinternattens stillhet, Stjernhim-
len spände sitt oändliga hvalf från den mörka skogs-
randen längst i norr hän öfver staden och dess is-
belagda fjärdar.
Midnatten var redan förliden. Den svarta ström-
men brusade, doft och enformigt. På bron hördes
enstaka vandrare skynda med knarrande steg öfver
den frusna snön. Det lät som de gått på krossadt
glas. Eljest var det tyst öfver allt, i de stora adels-
husen nere i staden, hvilka med sina trappformiga,
utsirade gaflar kastade långa, kalla skuggor framför
sig i månskenet, liksom bland de små, låga kojorna
uppe på sluttningen af Brunkeberg, hvilka stucko af
mot de hvita snöfälten liksom de hvilat på en bädd
af glittrande stjernstoft. —
Benediktus försjönk allt djupare i sina tankar.
Det var dock icke den nordiska vinternattens stilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
