Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lika godt! Jag vet det och vare det nog. —
Men är du min vän, säger du mig närmare hur det
gick till.»
»Ett lappri! Saken handlade, kort sagdt, om att
gref Svante skulle lägga ett godt ord hos ers maj:t
för gamle Tor Helsings son — ers maj:t vet — han
som slog i hjel Görans skrifvare.»
Benediktus fattades af en hastig misstanke att
konungen ändock kunnat höra hans och gref Svantes
samtal och tystnade derför tvärt, då konungen hastigt
inföll:
»Nå! ... Han ville det inte?»
»Han sade att dråpet icke skett i hans stad och
ärende.»
»Och sade dig, kan jag förstå, några plumpa ord
i ansigtet? Det är så hans vana, den gamle lufvern.»
»Ers maj:t såg då?»
»Hvad jag såg?... För djefvulen, karl, skall
jag bikta för dig?... Pest och dödl!, — Han stam-
pade med foten. — »Nå, hvad ärnar du göra?»
»Nådige herre! Om jag vågade och I täcktes
höra mig. ...»
»Säg ut!»
»Så ville jag i ödmjukhet mana ett godt ord för
den unge väpnaren. — Det var Rasmus Skrifvare,
som väckte kifvet genom att ränna sin dart i lifvet
på honom bakifrån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
