Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förbannadt att man icke kan uppsnappa ett
enda ord en gång!»
»Det säges att Anders Sigfridsson löper omkring
för att få gref Svantes väpnare fri ur häktet!»
»Så! ... Nåd förstås och aldrig annat! ... När
desse unge adelsglopar kifvas och sticka i hjel hvar-
andra, kan det just göra. detsamma, men när de i sitt
fräcka öfvermod slå armar och ben af annat godt
folk, som icke gör dem något för när. ... Nå ja,
min käre Mårten, han får väl nåd då ...!» — Ett ill-
slugt leende spred sig öfver prokuratorns anlete. Der-
på suckade han och blickade upp åt takkransen. -—
»Fast i alla fall, käre Mårten, visst var det ett fett
brödstycke du fick, tack vare väpnaren. Men glöm
nu icke att säga till om de tre mårdskinnen — en
rasande präktig halskrage!»
Han satte sig på fönsterbänken, der han del-
vis var skyld af tronens rika draperier, och tog upp
den bruna skinnväskan i knäet samt började studera
dess innehåll, medan Mårten Skrifvare försvann ge-
nom dörren ut åt förstugan. —
»Mig undrar just hvad den räfven i dag har för
sig?» — sade Hogenskild Nilsson och gjorde en rö-
relse med handen åt det håll, der Göran Persson hade
sin plats.
»Skulle man följa den lufvern, finge man min-
sann krypa som en mullvad», brummade Sten Eriks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
