Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den tanken må han, anfäkta mig, slå fort i
vädret!»
»Vet dock, att han i slika fall är som besatt.
Snart fins ej en kjol, som han ej velat föra med sig
i brudstol.»
»Men fröken Renata har ju ännu icke gifvit sitt
svar?» inföll en af de kringstående.
»Förstår I det icke?» sade rikskansleren och satte
fingrarne, såsom han brukade, för ansigtet, i det han
vände sig mot det håll, der prokuratorn satt. ...
sDen der vill slå alltsamman i vädret, med fröken
Renata som med alla de andra.»
»Detta fördömda skrifvarvälde måtte den onde
regera», utbrast Anders Sigfridsson och drog upp
sina buskiga ögonbryn, så att det såg ut som han skulle
fått rök i ansigtet — »Får det längre fortfara, är ingen
man säker ... Synes det er inte, gode herrar, som
om konungen hvarje dag ville komma gref Svante in
på lifvet? ... Narrspelet i vintras var nog endast ett
tomt munväder. Och nu skulle detta olyckliga kifvet
komma emellan med hans väpnare, hvilken gref Svante
alltjemt envisas att döma efter sin gårdsrätt. — Säg,
kan I ej lägga ett godt ord för den unge mannen,
Sten, så att han får nåd och saken blifver bilagd?»
Sten Eriksson ryckte på axlarne, utan att svara.
Det vore just en lönlös möda, tänkte han, och såg
bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
