Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Gamle Lukas Torngömmare hade i all’ sin da’r,
icke sett en så rar och fin jänta som Elin.
När hon kommit emot honom i trappan, som förde
ned till fängtornet, glad och hurtig, för att bedja
honom taga med sig dit ned någon smula mat eller
dryck åt Gref Svantes unge väpnare, hade hon haft
så kärliga och vackra ord på tungan, att han rig-
tigt känt det långt efteråt i hjertat, och han hade
klarligen förstått hvarför slottsfogden, hans herre,
varit liksom förryckt i henne. — Det hade varit all-
deles omöjligt att neka henne någonting. Då hon
en gång stått och undrat på, liksom för sig sjelf, om
hon icke kunde spara hans gamla ben mödan af att
gå ned för de många trapporna, hade det alldeles
varit på ett hår när att han gifvit henne hela den
stora nyckelknippan, som han bar hängande vid
bältet.
Det var dock för väl, hade han tänkt många
gånger efteråt, att Mårten Lakej just i detsamma
kommit nedspringande utför öfre trappan, så att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
