Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korsat Elins hufvud. Mårten skulle helsa Peder Fogde,
hade herr Göran sagt, att han borde handla qvickt,
att ingen borde få veta hans ärende, icke ens den;
som frågade i konungens namn? — Och denna brädska
sedan i ett sådant Herrans väder? — Hon hade blifvit
så van att tänka på Sven, så snart Svartsjö kom på
tal, att hon icke kunde slita ifrån sig den tanken,
att det också nu handlade om honom. Nägot godt
för honom kunde det gerna icke vara, då Göran Pers-
son sände det med hemligt bud; ty sina goda
gerningar var denne icke sen att uttrumma öfver
torg och gator. Nu kom hon äfven i håg hvad den
gamle skrifvaren nyss berättat henne om prokuratorns
vrede, då han fått läsa fribrefvet för junker Sven.
»Halloh, Mårten!» ropade hon och hoppade in i
förstugan. »Ps! Kom hit!»
Mårten vände sig om och betraktade henne nyfi-
ket. Han kunde nästan ana att hon ville fråga, hvart
han skulle rida, ty så gjorde alltid de galna jäntorna.
»Hvart ska’ du rida i dag, Mårten?» frågade hon
liksom i förbigående.
»Ja, säg det, den som kan», svarade han och tog
på sig en vigtig min.
»Du kommer nog inte långt i snön?»
»Kanske det.»
»Jag frågar endast för att veta om du har mycket
brådtom? Eljest så skulle det nog vara så bra, om
du ville springa upp ett litet ögonblick till Dorti.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
