Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin säkerhet och sitt sjelfförtroende, och utan att
akta på kungens miner eller de kringståendes häpna
blickar, utbrast han med lätsad harm:
»Min nådige konung sade nyss deruppe, att det
var julfrid i landet och att stjernorna spädde olyckor.
Om jag därför, af nitfull lusta att uppfylla Edra
önskningar, herre, lät Eder tjenare pröfva på vinter
och noördanstorm, var det väl till min förtjenst, sy-
nes. det mig? . . .»
»Allt bättre och bättre! ... Du slingrar dig som
en ål i nätet. Minns du väl också, karl, att vi der-
uppe ref sönder domen, väpnarens dom ville jag säga.
— Nä väl, efter hvilkens dom skall han nu komma
om sin hals? Svara, karl, eller skall den onde rida
dig!» —
Nu blef Prokuratorn varse Elin, som stack
fram sitt ansigte vid sidan om Karin Mäånsdotters,
och han mumlade, i det han sträckte ut handen mot
henne:
»Kunde jag icke tro att det var dumt qvinno-
sladder. Det är orätt, käre herre, att I fäster Eder
vid slikt, hellre än att tro Edra rätte rådgifvare.»
Denna ytterliga fräckhet gick dock för vida.
»Var det väl Karin», tänkte kungen, »som han me-
nade med sin åtbörd? —» Pest och helvete! — Han
ryckte upp ur fickan brefvet, som Mårten Styfvert
lemnat honom, samt började läsa med hög och tydlig
röst, i det han då och då kastade en ursinnig blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
