Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Benediktus dömt rätt i fråga om prokuratorn
hade snart visat sig. Och en dag, då Sven, till sin
stora glädje, tyckte sig upptäcka Elin vika om kyrk-
hörnet, hade han den förargelsen att se denne
komma smygande öfver vindbron åt det håll der
Kan stod, hvilket gjorde att han måste tvärt vända
ryggen till åt henne och hastigt skynda nedåt
brinken, för att icke komma rätt i gapet på sin för-
följare.
Det led så framåt påsk och Sven började mer
och mer tröttna på denna förvisning. Han hade
länge sedan låtit skrifva till Gref Svante om orlof
ur tjensten och tänkte, sedan detta kommit, fara öfver
till sitt hem i Finland, för att tala med sin far om
sitt tillämnade giftermål. Innan dess måste han dock
tala vid Elin. En morgon, då dessa tankar kommo
för honom, beslöt han gå ned åt malmen, för att se
om han icke skulle lyckas råka henne, eller åtminstone
Dorti eller någon annan af hoftärnorna, som kunde
taga en helsning med åt henne.
Då mötte han, vid det han vek om gärdesgårds-
hörnet vid S:t Clara gärde, kung Erik med ett talrikt
följe, kommande utför den steniga gängstig, som
från denna sida gick upp till Kungsbacken. Vägen
var smal, så att Sven icke i en hast kunde komma
undan. För att så litet som möjligt uppmärksam-
mas slöt han sig till den flock af skrattande och
skämtande hofjunkare, som öppnade tåget och följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
