Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torkade sig långsamt på handklädet, och tillsade Sven
som han oafvändt betraktade, att stanna der uppe och
deltaga i måltiden.
Senare på qvällen, sedan Sven fåfängt sökt upp-
täcka Elin bland de närvarande qvinnorna ute i mat-
salen, gick han öfver till dansesalen, der mäster Jörgen
och hans musikanter gjorde sig i ordning att »hålla
takten». Men han kunde icke ens finna Dorti att
lemna sitt förtroende till.
Under det att alla som bäst gjorde sig glade och
lustige, fick konungen syn på Sven, der han stod
och spejade omkring sig vid dörren. Genast styrde
han kurs rakt emot honom öfver golfvet samt sade
då han kom fram med en forskande, men på samma
gång vänlig min, i det han slog honom på axeln:
»Vill I tjena mig, Sven Torsson, för en ryttare
vid vår liffana?»
Sven vardt i första ögonblicket ganska häpen
och visste icke hvad han skulle svara. Han hade
ännu icke fått sitt orlof af Gref Svante. Antoge
han nu utan vidare konungens tillbud, skulle han
hållas för en oredlig tjenare, som hölle sig undan,
endast för att få tillfälle att löpa sin kos. Å andra
sidan kunde han icke heller säga tvärt nej, för att
icke reta konungen.
Det var onekligen en ganska svår belägenhet, i
hvilken han befann sig, och han mumlade slutligen
några intetsägande ord, såsom att han var i Gref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
