Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt i backen, ungefär der gångstigen från staden
delar sig i två grenar, en till ingången af riksdags-
byggningen och en till slottsporten, kommer en flock
af konungens röda hingstridare. De föra mellan sig
en af Grefve Svantes småsvenner, som de nyss fast-
tagit, dä han velat smyga in ett bref till en af de
fångne herrarne.
»En sådan stackare!» hviska några af stadens
borgare, hvilka skynda fram och synes hafva god lust
att känna efter om de kedjor pojken bär äro så tunga
som de se ut att vara.
Då uppstår bakom dem ett hiskligt lefverne.
Der kommer nämligen en flock spelmän i brokiga
jackor och med röda tuppfjädrar i hattarne, som
uppstämmer en skärande, öronpinande musik. Gyck-
lare och konstmakare äro med i följet.
Hvar de draga fram blifva stora öppningar i
folkskaran, då alla vilja se på de konster, som de
ärna utföra.
På en sådan fri plats hade en grupp adelsmän
länge samtalat mycket ifrigt med hvarandra. Hogen-
skild Nilsson stod midt inne i klungan och han kändes
igen på längt häll genom den hvita fjädern som han
bar i sammetsbaretten.
Då och då föll han in i talet, kort och häftigt.
»Nägot måste göras», utropade han, och drog
i hop sina buskiga ögonbryn. »Vi ha väntat nu
länge nog. Då Nils Sture skulle komma hem, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
