Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter uppstod en häftig rusning under några ögon-
blick. Alla ville tränga sig upp för sluttningen, för
att få en skymt af den unge herr Nils, som ingen
sett sedan han kom åter från Lottringen. Men de
som stodo närmast packade sig så tätt att de fleste
endast sågo en rad förgylda bardisanspetsar och blanka
stålhufvor, som rörde sig långsamt öfverst i mennisko-
vimlet och försvann genom slottsporten. Det var
vakten, hviskade man, som förde fångarne mellan sig.
När vindbron vreds upp igen på sina gnisslande
kedjor, vände sig folkmassan under högljudt sorl till-
baka ned för slottsbacken. Uppe vid ingången vardt
det snart alldeles folktomt kring drabanterna, och folket
strömmade ned mot staden. Några skreko och för-
bannade sig på att herrarne voro frikände, andra
ondgjordes öfver att de voro dömde frän lifvet.
Sålunda spred sig den allmänna folkmeningen,
medan dess förkunnare klefvo i gyttjan till högt på
smalbenet. Genom de trånga, smutsiga gränderna
kommo de i stora flockar, hojtande och skrikande på
öl och dricka åt de förskräckta ansigten, som tittade
ut ur portar och fönstergluggar.
Öfver staden hvilade en grå, däfven vårluft.
Hur olika hade det icke varit för sex år sedan,
då folket trängde sig in på samma sätt i staden uti
sorlande flockar, efter att hafva åsett och beundrat
det praktfulla kröningståget. Då hade allt strålat i
den klaraste belysning. De höga, målade kyrkfönstren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
