Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffat sedan slagsmålet i Bollhusträdgården, och skyn-
dade sig nu att tacka honom för hjelpen, som han
gaf honom den qvällen.
Max Klo berättade derefter med ett belåtet grin,
i det han vred upp sina stora, gräsprängda knäfvel-
bårar, att han nyligen stigit i graderna och blifvit
nämnd till fänrik, samt frågade om icke Sven af
denna anledning ville vara med om att tömma en
bägare eller två för hans välgång.
Denne var likväl tveksam. Han ville gerna göra
sin gamle krigskamrat till viljes, sade han, och fram-
för allt icke såra honom med ett afslag, men inom sig
funderade han blott på en lämplig förevändning för
ett sådant. Hela hans själ var upptagen af tanken på
att snart få råka Elin. Skedde det icke denna qväll
eller nästa morgon, kunde ingen veta när det blefve
af, ty länge skulle det nog icke dröja, innan kungen
sände honom åter till Gripsholm.
»För böfveln om jag släpper dig så tvärt», sade
Max Klo, då han märkte att Sven icke syntes hå-
gad att antaga tillbudet. »In skall du i borgstugan
och dricka åtminstone ett stop af kungens nya öl,
som han skänkt oss i dag. Der råkar du, ska’
jag säga, flera gamle bussar, som känna dig från
sista borglägret, Långe Hans med skägget, Håkan
Lenk, Mickel i Kil, Tomas Lycke och många andra.
... Kom nu, utan krus och fjäst! ... Kunde väl tro
det till sist, återtog han med ett torrt skratt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
