Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pan full af skrifvare i slottsgrafven, molteg nu och
var ibland de förste att spänna bältet med darten om
lifvet på sig.
»Ska’ du ock följa honom, Max?» frågade Sven
förvånad. »Af bättre slag trodde jag att du var.»
»Må en hvar ha’ sin tro för sig», svarade Max
Klo vresigt. »Jag har min!» — Derpå vände han
Sven ryggen och skrek med full hals:
»Lefve kung Erik! Lefve herr Peder Gadd, rik-
sens profoss!»
»Lefve kung Erik! Död åt herrarne!» svarades
ur ett dussin hesa strupar.
Skynda er, junker, att komma härifrån», hvi-
skade den gamle Mickel i Kil i Svens öra. — »Här
gäller det annars snart er egen hals.»
»Nå, för fan! Hur länge skall jag stå och vänta!»
skrek slottsfogden och vecklade i hop sitt papper.
Många, som hittills varit villrådige, kommo nu
fram och togo ned sina bardisaner från väggarne samt
gjorde min af att följa honom.
»Lemna qvar bardisaner och hakebössor», skrek
Max Klo och började ordna knektarne på golfvet.
»Spets och dart göra tillfyllest, har ju herr Peder
sagt.»
»Nejl . . -. Hören mig, gamle krigskamraters,
skrek Sven och slet sig lös från dem, som ville
hälla honom tillbaka. »Det är en nedrig lögn allt
hvad denne skälmen förkunnat. . , , . Minnens I då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
