Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra att herr Nils blifvit mördad och nu ville storma
slottet, för att kräfva hämd och utverka de fängne
herrarnes befrielse. »Det är rätt gjordt af er, präktige
borgersmän», sade han för sig sjelf, »skynden er blott,
och I skolen finna hos i mig en säker arm.»
Men nu såg han, då folkhopen vek fram om hör-
net vid domkyrkan, i skenet från de många blossen
och facklorna, att han grundligt misstagit sig. I
stället för väpnade, allvarliga borgare, kommo der
endast en flock profosser och stockeknektar, som
förde mellan sig ett tjog eller mera af stadens qvin-
nor, barbenta och barhalsade, med det upplösta håret
fladdrande kring skuldrorna. Hvilka vilda, fräcka ut-
seenden! Och hur de sjöngo och skrålade sedan, me:
dan de små musikanterna i têten blåste på sina pipor
och skallmejor liksom för att förstärka oljudet! De
höga, målade fönsterna i domkyrkan glimmade ock
så fantastiskt emot dem, när de veko om hörnet för
att fortsätta uppför backen åt slottet.
Det är Göran, tänkte Sven, som sänder dessa
dit upp till herr Peder och hans legohjon, för att
muntra dem i ensamheten. Den mannen visste då
hvad han gjorde för att taga sitt folk. Edra gåfvor,
kära fru Märta, komma nog detta vilda följe och icke
Gref Svante till del. —
Nu hörde han ändtligen en hes, gnällig röst bak-
om gallret i portluckan. Han kände igen att det
var hofmästarens hos erkebiskopen och sprang genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
