Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå ner, vare sig till gästabudet eller i gillesalen. Hon
var en för konstig ficka, hade fru Karin och Bene-
diktus sagt om henne. Men de förstodo icke hennes
känslor, tänkte hon, och så voro de båda så fromma
och öfverseende, att de sällan funno fel hos någon
och följaktligen icke heller hos Sven.
Men hade de två första paren icke varit mycket
språksamma under färden, hade förhållandet varit
annat med det tredje, eller Dorti och Mårten Styf-
vert. Än hade Dortis hätta fastnat i någon gren, så
att den ryckts af hennes hufvud — då hon pratat och
skrattat oafbrutet, tills Mårten ändtligen stigit af hä-
sten och tagit upp densamma — än hade hon funnit
hans mustascher för stora och velat narra honom att
tvärt på stunden klippa af dem. Flere gånger hade
Karin Månsdotter måst vända sig om, för att med ett
förebrående ögonkast mana henne till någon tystnad.
Men så hade Mårten kommit fram igen med något
dumt inpass — Dorti tyckte egentligen att allt hvad
den godmodige Mårten sade var dumt — och så hade
deras skämt och skratt börjat om på nytt.
Slutligen hade Elin, hvilken af hjertat deltog i
fru Karins sorg, velat spara henne detta obehag och
derför bedt att Mårten skulle berätta något om ko-
nungens flykt. Det hade nämligen varit han som
bragt första underrättelsen derom till Benediktus, af
hvilken Karin Månsdotter sedermera blifvit underrättad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
