Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre . .. hela roten. — Skulle de skjuta strax, utan
att anropa honom? — Han mindes, hur han i sin
ungdom fångat en hare, på hvilken han skurit ut
hjertat som han gifvit åt hundarne. — Hur det spratt-
lade mellan fingrarnel ... Och så klibbigt det kän-
des sedan efter det varma blodet, som rann mellan
dem! — Men hvarför stodo de stilla så der? Ahal De
ville kanske fånga honom i nät, för att också skära
ut hjertat på honom och kasta det för hundarne?
Jo, nu såg han verkligen att någon rörde sig,
Man tecknade åt honom att knäfalla, men hvarför
gaf man ej till känna. Det var bestämdt Johans ut-
sände. ..? Han borde gömma sig. Men hvar? En-
dast låg halmstubb, torra qvistar, allt hvad han kunde
urskilja på den tysta, vida ängen.
Eller kanske de voro rädde för honom efter som
de icke rörde sig? — Då skulle han, för djefvulen,
rigtigt veta skrämma dem, Och med ett språng satte
han i väg öfver diket, han hade framför sig, och rusade
fram emot kyrkogården, utstötande de vildaste skrän.
Men ack! Det var ju endast några små aspar och
rönnar, som stucko upp mellan de mossiga stenarne.
Eller hade de gemene skälmarne lupit sin kos, kanske
krupit under grafstenarne inne på kyrkogården? Ja,
der kunde de ligga, alla hans ovänner och vedersakare;
Och så började han åter skratta, vildt och skärande, så
att det gaf eko från den mörka skogen bakom honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
