Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem är det? — Hvad smyger han efter? ... Till
fogdens tjufkällare med honom! Knacka in hjernan på
skälmen, ty det var han som tog mitt betsell ... Nej,
i sjön med honom, säger jag, så få vi se om han flyter.»
Ändtligen segrade deras mening, som ville föra
honom till fogden, och han släpades nu af starka ar-
mar bort öfver ängen åt prestgården till, för att lem-
nas i förvar der öfver natten.
Här hade emellertid presten och doktor Bene-
diktus vaknat under tiden af bullret och skyndade
ut med brinnande torrvedsstickor i händerna, Vid
deras sken igenkände nu alla till sin stora förvåning,
att mannen i de trasiga bondpaltorna var ingen min-
dre än kung Erik. De som höllo honom mellan sig
släppte genast sitt tag, så att han segnade ned, der
han stod, utan att säga ett ord, på en fyld hösäck,
som någon sköt fram under honom.
Här satt han nu tyst en lång stund och fingrade
med händerna. Och när Karin Månsdotter kom fram
till honom, låtsade han icke alls känna igen henne,
men sedan hon talat en stund, hviskade han henne
i örat, att han var fången och att Johan var kung.
Hon och Benediktus gjorde emellertid sitt bästa
för att tala godt vid honom. Det gjorde ingenting
att han var Johans fånge, sade de, ty han var blott
hos vänner, som skyndat att söka upp honom, för
att hjelpa honom i hans nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
