Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redigt. De afsomnade herrarne, sade han, hade alle-
samman varit ärlige, trofaste män och han hade miss-
känt dem. Alltsamman var Görans verk. Denne hade
hela tiden förledt honom till hat och fiendskap. Man
skulle derför vara barmhertig och endast straffa Göran
för hans ondska.
Karin Månsdotter hade emellertid gifvit befall-
ning om att dagligstugan skulle iordningställas för
konungens räkning, och hon frågade nu om han icke
ville taga sig någon hvila. Men han ville visst icke
sofva, sade han, icke ens följa med dit in. Ehuru
hans ögonlock föllo ned mellan hvarje ord han ytt-
rade, förklarade han att han var fullkomligt uthvi-
lad. Inom sig åter tänkte han blott på sina för-
följare, som kunde komma i hvarje ögonblick och
taga hans lif under sömnen. Ändtligen fick hon ho-
nom dock med sig upp för trappan.
Nu föreslog Benediktus att konungen skulle äta
något för att stärka sig. Men han vägrade lika hård-
nackadt äfven till detta förslag. Det vore kanske
gift, tänkte han, som de ville gifva honom in, och
denna tanke var nära att bringa honom i ursinne.
Med häftig åtbörd sköt han ifrån sig de stora, på-
bredda honingsbröden, som Karin Månsdotter räckte
fram, och ville på inga vilkor smaka ens på mjöl-
ken, som han tyckte perlade så vackert, när den
häldes i den lilla silfverbägaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
