Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefradt blod. Det mäste hafva varit en bardisan eller
en hillebård som lemnat ett dylikt märke efter sig.
Då hon reste sig upp, för att springa öfver till
prestgården och kalla på hjelp, så att liket blefve in-
buret, tyckte hon sig höra steg i närheten, och då hon
hastigt såg sig om, blef hon varse junker Sven komma
emot sig.
»Detta har Per Velamsson gjort!» sade han, efter
att på höfviskt manér hafva helsat henne en god
qväll. »Nyss på stunden såg jag honom smyga här-
ifrån med blodig hillebård. Han hade alltid ett ondt
öga till den lille stackar’n.»
»Per Velamsson?» upprepade Elin med tankspridd
min och fingrade förläget på sin ena tröjärm. Det
brusade omkring i hennes hufvud, så att hennes tan-
kar flöto till samman i orediga bilder.
»Nå ja! gamle kamrat!» återtog han, då hon icke
svarade, och lutade sig ned öfver dvergen, för att se
efter om han var död, sen gång råkar jag väl den
som spelat dig detta spratt, och då skall du få se
att du fått en tacksam vän i mig, för hvad du nyss
gjorde der borta.»
Elin hade vändt sig bort ifrån honom och tagit
några dröjande steg i rigtning mot prestgården. Han
följde henne utan att göra något försök att återknyta
samtalet; och hon var nästan framme vid de båda
lönnarna, då han hastigt gick fatt henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
