Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon ro förr än han fått skrifva till honom och fråga
om det verkligen vore sant att det var han, Erik
med Guds nåde, som fortfarande bure kronan.
Det var en sorglig blandning af vansinne och för-
ständ i dessa bref. »Derest Gud så försett!», hette
det i ett af dem, satt eders kärlighet skulle råda öfver
oss och riket, vilja vi på det enträgnaste bedja Eder
att gifva oss det till känna, då vi gerna skola visa
Eder all undersåtlig lydnad.» — En annan gång bad
han att hans kärlighet måtte tillgifva honom all den
ovänskap, som han eller hans tjenare kunde genom
djefvulens och onda menniskors tillskyndan hafva
ådragit sig. — Och när hertigen sedan i ödmjuka och
försigtiga ordalag, svarade att han ingen magt egde,
utan var en stackars, eländig fånge, beroende af sin
kunglige broders nåd, så antecknade konungen med
öfversvallande glädje i sin dagbok, att hertigen af
Finland ännu en gång hade förklarat att han icke
hade någon magt öfver Sveriges rike.
De riksråd, som förde regeringen under konungens
sjukdom, sökte på allt sätt åvägabringa en förso-
ning mellan bröderna. Länge såg det ganska ovisst
ut om deras ädla sträfvande skulle krönas med fram-
gång. Men tack vare Karin Månsdotters klokhet och
magt öfver konungen, kom det längre fram på hösten
till en försoning, till följd hvaraf Johan åter fick
sin frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
