Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Persson, som kände hur vreden började koka inom
honom. »Vår nådige konungs hofartiklar äro stränga
i dylika fall och det gälde ju, vill jag minnas, att
I vägrade bistå herr Peder mot de förrädare som
stämplat mot vår nådige herres lif?»
»Det är en gemen lögn!» svarade Sven och bru-
sade upp. »Kungens lif sväfvade ej i minsta fara.
Hade så varit, skulle hvarje redlig krigsbuss skyndat
till hans hjelp, för att offra lif och blod till hans rädd-
ning. — I Upsala, ers nåde, var det i stället fråga
om att taga af daga redlige, svenske herrar, ja, att
slagta dem likt svin, och det säger jag, för sann,
efter I tycks vilja veta det, att dertill lånar jag aldrig
min arm.»
»Nå, nå! Ej så hetsigt», svarade prokuratorn
och gaf ändtligen ögonbrynen lof till att försöka sig
med en rynka — i det han tänkte att han nog snart
skulle knacka näbben af den der fogeln. — »Jag sporde
blott om er egen sak! För det andra I säger finnas
nog män, som både kunna stå och svara!» —
Efter att hafva ytterligare talat en stund med
Sven och Karin Månsdotter tog prokuratorn afsked
och aflägsnade sig, i det han önskade alla der inne
en god och ljuflig natt.
När han gått uppstod genast fråga om hur det
nu skulle blifva och om han vore samme stränge Gö-
ran som förut eller om han varnats af den hårda lexa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
