Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hofjunker!» sade Karin Månsdotter åt Sven och
vinkade honom till sig. »Här gäller det er. Jag
känner Göran och vet att han aldrig glömmer sina
ovänner. Men ställ er nu här bakom ugnen. Nej! —
bakom den här stora kistan — och I skall få se om
jag ej spått rätt!»
Sven var icke synnerligen hågad att gömma sig,
för att, såsom han tänkte, kanske sedermera tagas
likt en råtta i fällan, utan att ega minsta svängrum
för sin tunga pamp. Men fru Karin Månsdotter före-
stälde honom i få ord, huruledes öppet motstånd i
kungens borg endast skulle förvärra hans sak, utan
att gagna till något, då Göran nog vore så försigtig
att han komme tillbaka med stark vakt. Kunde det
deremot lyckas henne att föra prokuratorn på villo-
spår eller till äfventyrs inverka på honom så mycket,
att saken uppskötes till nästa dag, kunde åtskilliga
tillfällen yppas under tiden till Svens räddning.
Denne gaf derför slutligen med sig, ehuru blott
under det förbehåll, att. Göran icke på något vis
skulle ofreda Elin, ty då kunde han icke längre an-
svara för sin värja.
Knappt hade han hunnit intaga sin plats, förr än
dörren öppnades och en knekt steg in öfver tröskeln
ropande Sven Torsson vid namn. Denne skulle genast
komma ut på borggården, tillade han, då någon ville
tala vid honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
