Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så? — Jag får verkligen er höga tillåtelse dertill?»
»Ja visst! I har ju kungens befallning, säger I.
— Se här! Här har I nyckeln, om den tarfvas?»
Sjelf den falskaste varelse under solen, vardt
prokuratorn af denna hennes beredvillighet ännu
mera öfvertygad om att Sven verkligen var gömd der-
inne. Hon ville blott i det längsta, tänkte han, ge-
nom låtsad säkerhet och tillmötesgående föra honom
bakom ljuset.
»Till verket, bussar!» skrek han och skyndade
med nyckelknippan i handen bort till dörren.
»Detta skall I icke gjort för intet, Göran», utbrast
Karin Månsdotter med väl spelad förtrytelse. »Kom
i håg det!»
Ett hånskratt var det enda svar hon fick, hvarpå
han och knektarne tumlade om hvarandra in genom
dörren.
Men der inne var det alldeles mörkt, så att de
icke ens sågo handen framför sig. En unken, iskall
luftström kom emot dem, som lät dem ana att den
mörka öppningen ledde ned till en källare.
»Fort hit med ljus!» skrek prokuratorn till baka
genom dörren. »Vi äro inga råttor och möss heller,
som kunna vistas i sådana mörka hål!»
De knektar, som ännu voro qvar i rummet, skyn-
dade genast att täfla sins emellan med att rycka ned
de torrvedsstickor, som brunno i sina jernhakar långs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
