Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häst och hade satt foten i stigbygeln, då jag yttrade
de sista orden. Han vände långsamt på hufvudet, så
att: han kunde se mig i ansigtet: ”Helsa konungen’,
sade han, ’att om jag vore i hans kläder, hängde jag
upp, med egen hand den skurken Göran i den högsta
galge jag kunde uppleta! — Farväl!’»
Rikskansleren fortfor ännu en stund att tala om
samma ämne, varnande konungen för ett för långt
drifvet motstånd. Men denne var obeveklig. Han
ville i allt endast se förtjensten hos sin gunstling, pro-
kuratorn. Fan hade också all anledning att beundra
dennes osvikliga trohet, rika kunskaper, — så oer-
hörda för den tid, hvari han lefde — ovanliga förmå-
ga och framsynta statsmannablick, Klarare än någon
annan kunde han förstå, att denne kraftige, jernhärde
man var den ende, som nu mera kunde stödja och
bevaka hans vacklande tron mot hertigarnes anspråk.
Väl hade också han hört röster ropa på hämd och
förbannelse öfver sin grymme rådgifvare: Klok och kun-
skapsrik vore nog denne, hade man ropat, och derför
hade han ock kommit till magten; men magt bär ansvar,
och för hvilket brott skulle icke denne Göran kunna
ställas till ansvar? Nej, en evig, oändlig förbannelse
öfver denne egennyttige, falske, oredlige, grymme ko:
nungatjenare, denne vällustens och de sinliga njut
ningarnas slaf, som endast användt sin stora magt till
folkets skada eller egen slem vinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
