Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flertalet af bordsgästerna märkte det, såsom nämdt är,
icke eller gladde sig deråt, tydande dessa tecken så-
som bevis på att själsro och mannakraft skulle åter-
vända sedan hans elake rådgifvare ändtligen var borta.
Man hade likväl för länge sedan tröttnat på denna
måltid, som aldrig tycktes vilja taga någon ände, och
längtade med otålighet efter det ögonblick, då konun-
gen skulle vinka till sig hofmarskalken med hand-
fatet och torkklädet, så att man finge stiga upp
från bordet.
Emellertid hade lilla fröken Virginia, som hade
sin plats längst ner vid bordsändan hos sin hofmä-
starinna, fru de Herbouille, trotsat de stränga hof-
reglerna, och utan att någon märkt det, smugit sig
bort till ett af fönstren, som vette åt strömmen. Och
hon hade icke haft orsak ett ångra sitt djerfva före-
tag. Der utanför uppfördes nämligen ett skådespel,
hvars make hon aldrig förr skådat.
»Ack så högt han hoppar!x skrek hon till och
klappade med sina små händer i öfvermått af för
tjusning.
Det var så innerligt roligt, att hon glömde både
sin faders stränga ögon och alla de andra som voro
der inne i salen.
»Åh, nej se! ... Nu lyfta de upp honom högre
och högre! — Nu är han alldeles rysligt högt! Ända
till himlen föra de honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
